|
...en tröst, liksom Hintzes bok måste bli för varje arbetande småbarnsförälder. Dagens Nyheter Bäst av alla nya böcker i den här genren tycker jag att En ska bort är. Jösses! En välskriven och lättläst bok om ett stort samhällsproblem. Ett måste för småbarnsföräldrar! Family living Jag förstår inte riktigt hur hon bär sig åt, men från första raden i första kapitlet har hon fångat mig. Pia Hintze lyckas beskriva vardagslivet med både värme, humor och en stor portion allvar. Dagen Hintze lägger sig i något fält mellan Inger Alfvén och Hanne Vibeke Holst, mellan då och nu, mellan normalitetens smuts och pockettoppen. Jag läser intresserat, ibland med vagt ångestig igenkänning, men oftast bara förnöjt upprörd. Så här är det. Expressen Fascinerar och engagerar. Rolig är hon också. Sydsvenska Dagbladet att man tror att det som står är självupplevt. |
|
|
är den andra boken av Pia Hintze om Sarah, Karl och Nils. Det har blivit dags för inskolning på dagis. Både Sarah och Karl tror att livet ska återgå till hur det var innan de blev föräldrar. Men på jobbet finns någon som vill åt Sarahs skrivbord och arbete, och på dagis väntar prickvirus och maginfluensor. Dagarna för vård av sjukt barn tornar upp sig, vardagen är på väg att bli en kamp om vems tid som är viktigast. Och kärleken mellan två som nyss älskade varandra så mycket att de skaffade barn ihop, verkar rinna ut mellan fingrarna. Läs fortsättningen på BABY BLUES.
"Han vinkar till mig med en röd spade, vinkar och ser glad ut. - Då ses vi vid tre, säger kvinnan som sitter bredvid honom i sandlådan. - Ja. Jag öppnar den tunga grinden och stänger den försiktigt bakom mig. Kikar in genom spjälorna i staketet och lyfter handen, men Nils tittar inte åt mitt håll längre. Han har upptäckt något som är nergrävt i sanden. Vid hans sida en nästan skallig liten flicka som gräver en djup grop. Hon för noggrant spaden med sand bakom ryggen, gör en hög som hon sen plattar till. Nils erbjuder henne kakformen han just grävt fram och hon accepterar. Han verkar redan ha glömt mig. Det är lugnande och samtidigt uppslitande. Kyrkklockan slår halv när jag samlar ihop mig och korsar gatan. Jag har andra saker att göra."
|
|